Mormorsrutor!

Tadaa - Maria har virkat sina första mormorsrutor!

Jag har länge gillat mormorsrutor men har aldrig virkat några själv. Av någon anledning har jag fått för mig att det är lite krångligt och dessutom långtråkigt. Det visade sig vara helt fel! När jag hade gjort klart tomtenallen som jag visade i det förra inlägget var jag sugen på att fortsätta virka, men eftersom jag är bortrest hade jag bara tre garnnystan att tillgå så det var lite begränsat vad jag kunde hitta på. Då kom jag på tanken att prova att virka mormorsrutor, och blev helt fast!

Det finns många beskrivningar på nätet och jag kikade på några olika, men den jag fick bäst hjälp av var den här. Där kan man lära sig de olika maskor man behöver kunna (jag själv hade aldrig virkat stolpar förut), hur man virkar de olika varven och så lite små tips och tricks. Det som gjorde att jag fastnade för mormorsrutorna, förutom att de är fina, är att dels de inte kräver så mycket tankekraft och man måste inte hålla på och räkna som när man virkar amigurumi, så det fungerar bra att virka mormorsrutorna samtidigt som man ser på TV eller pratar med någon. Dels "händer" det ändå tillräckligt mycket för att det ska vara roligt att hålla på.

Jag har en plan för vad jag ska göra med de här rutorna, men den avslöjar jag inte än...

En liten tomte-nalle

En sista egentillverkad julklapp blev färdig idag, dagen före julafton. Min man och jag kom på att vi saknade en julklapp till hans mormor, och eftersom hon själv har handarbetat mycket i sina dagar (och till och med haft en egen sybehörsaffär!) tänkte vi att hon nog skulle uppskatta att få något handgjort. Jag letade på Pinterest efter juliga virkmönster, och hittade det här!

Det blev alltså en liten tomte-nalle. Jag följde i stort sett mönstret (förutom att jag gjorde luvan lite större och förkortade armarna ett varv) och det var ganska lättvirkat. Garnet är ett akrylgarn, Svarta Fårets "Freja", nyköpt av mig för  några år sedan så inget återbruk här. Nu ligger nallen inslagen i ett paket och väntar på att få komma till sin nya ägare imorgon!

Årets julkort

Vi är sent ute med julkorten i år och hade tänkt köpa färdiga kort för att det skulle gå snabbare, men så hittade jag inga på de lokala mataffärerna när jag letade häromdagen och bestämde mig för att göra egna ändå. För att jag inte skulle behöva komma på så många idéer gjorde jag korten ganska lika varandra, men ändå med lite variation - inget kort är exakt likt något annat.

Min kreativitet triggas som allra bäst när jag har begränsat med material, och det är en anledning till att återbruk passar mig så bra. Materialet till de här korten kommer från begagnat julklappspapper med guldstjärnor på, diverse tidskrifts- och reklambladssidor med grön bakgrund, några kartongbitar samt några slängda kuvert (de sistnämnda klippte jag bitar ur och limmade fast på baksidan av de kartongbitar som inte var vita på baksidan).

Julklappspåse

Här kommer lite mer julklappssömnad. Det är en liten påse eller väska som man kan använda till vad man vill, men just nu innehåller den en burk kaffe och ett paket te som mina morföräldrar ska få i julklapp. Påsen ingår självklart också i presenten! Grundidén till påsen kommer härifrån, men jag följde inte beskrivningen alls utan gjorde en egen version.

Det jag bland annat gjorde annorlunda var att sy en rund botten. För att få bottnen riktigt stabil klippte jag till en rundel i plast av ett överblivet lock från en låda det varit kakor i. Plastrundeln sydde jag sedan in mellan de två botten-tygbitarna. Eftersom det blev så stelt (vilket ju också var poängen) var det lite knepigt att sy ihop bottnen med påsens "väggar", men efter lite sprättande blev det ganska bra. Knytbandet är fastsytt i yttertyget med en raksöm tvärs över, ungefär mitt på bandet.

Som bilden ovan till vänster visar sydde jag även dit två handtag, för att underlätta om man vill använda påsen som väska. Jag sydde fast dem på insidan några centimeter ner i påsen för att kunna stoppa ner dem i påsen så att de inte syns (som på den första bilden i det här inlägget). Tygerna är som vanligt återbrukade - påsen är sydd av två olika påslakan som jag köpt på second hand (det ena syns dock inte) och handtagen och knytbandet är sydda av en tygsnutt som användes på ett läger jag var på i somras.

Jag gjorde några tankemissar medan jag sydde; eftersom jag inte följde någon beskrivning var jag ju tvungen att tänka själv och ibland blev det lite fel. Men det var ganska lätt att rätta till, och jag blev mycket nöjd med slutresultatet!

Virknålsfodral

Här är en julklapp som jag har gjort till min syster - ett virknålsfodral! Min syster har precis börjat virka och nämnde att hon ofta tappar bort sin virknål, så jag tänkte att jag skulle försöka hjälpa till att lösa det problemet.

Ihopvikt är fodralet ungefär 8x15 cm stort, så det är ganska behändigt. Det syns inte så tydligt på bilderna, men i mittensektionen finns det fem långsmala fack för virknålar. Den högra sektionen består av ett enda lite bredare fack, där man t.ex. kan förvara en liten sax eller en hopvikt virkbeskrivning på papper. Till vänster finns ett blixtlåsförsett fack för småsaker, t.ex. säkerhetsnålar och stoppnål som jag själv ofta använder när jag virkar. På baksidan av fodralet har jag sytt fast ett band som används för att hålla ihop fodralet när det är ihopvikt.

Både det randiga och det gröna tyget har jag köpt på second hand. Det randiga tyget var förmodligen en duk från början och det gröna var ett örngott. Blixtlåset är också ett secondhandfynd (det absolut kortaste blixtlås jag hade i mitt blixtlåsförråd!) och bandet var från början handtag på en sådan där stilig påse i papp som man kan få när man handlar på lite "finare" affärer. Den vita tråden är ny men den ljusröda tråden som jag använde för att sy fast bandet är faktiskt också köpt på second hand! Bildserien nedan visar hur fodralet viks ihop.

Sköldpadda

Det tog lång tid innan skaparlusten kom tillbaka, och jag hade börjat fundera på att stänga ner bloggen men lagom till att det blev hög tid att börja fixa med julklappar hittade jag lite kreativitet igen. Det första jag ska visa är dock inte en julklapp, utan en present till en väns bebis: en sköldpadda!

Sköldpaddan är sydd av återbrukat bomullstyg och stoppad med (ej återbrukad) syntetvadd. Båda tygerna kommer från ett och samma påslakan som jag köpt på second hand för länge sedan - ett smidigt sätt att få matchande tyger! Sköldpaddans ben, svans och huvud är fastsydda med många sömmar så att de ska klara av att dras och bitas i utan att lossna.

Mönstret hittade jag här, och det gick snabbt och lätt att sy sköldpaddan. Den är inte överlämnad än eftersom den lilla mottagaren blev sjuk lagom tills vi skulle ses, men vi gör ett nytt försök nästa vecka. Fördelen är att jag hann fotografera sköldpaddan i dagsljus...

När vi ändå är inne på ämnet passar jag på att tipsa om ett annat gratismönster som jag har använt för att sy en bebispresent tidigare; en "patchwork scottie dog". Tyvärr har jag råkat radera bilderna jag tog på hunden jag sydde, men googlar man får man fram massor med exempel. Det är en jättesöt hund sydd i lappteknik; lite mer jobb än sköldpaddan men också en mysig present!

En annan sorts återbruk

De senaste veckorna har jag haft en liten pysselsvacka. Det är inget ovanligt; mina intressen tenderar att gå lite i perioder och jag vet att inspirationen brukar komma tillbaka med buller och bång så småningom, men det är lite tråkigt att det händer just som jag har startat en sy- och pysselblogg... Istället för att pyssla har jag ägnat en hel del tid åt ett annat stort intresse den senaste tiden, nämligen att läsa böcker. Jag har i princip alltid en bok på gång, men den senaste tiden har jag haft ett särskilt bra läsflow och hittat flera riktigt bra böcker i rad. Jag köper väldigt sällan böcker utan lånar det mesta på biblioteket, främst för att det är billigast så men också för att det är en mycket trevlig form av återanvändning!

Tidigare i veckan lämnade jag tillbaka ett gäng biblioteksböcker jag läst nyligen, och när jag lade dem på hög såg jag ett tydligt färgtema med höstkänsla. Tillsammans med en blomma från köksfönstret fick jag några höstiga bilder på böckerna!

Eftersom jag jobbar i Stockholm kan jag ta en sväng förbi Stockholms stadsbibliotek då och då, och utbudet där är verkligen något utöver det vanliga. De flesta av de här böckerna är ganska nyutkomna så de kanske inte finns på alla mindre bibliotek (än), men jag har bott på andra ställen tidigare och frekventerat mindre bibliotek så jag vet att det finns många bra sådana också! Så här kommer några tips på trevliga höstböcker att hålla utkik efter vid nästa biblioteksbesök:

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. En spännande och annorlunda berättelse om andra världskriget ur två unga kvinnors perspektiv; en brittisk agent och en pilot. Boken var riktigt bra ända från början, men allteftersom berättelsen framskred och nya aspekter tillkom lyfte berättelsen ännu mer och den överträffade verkligen mina förväntningar. Rekommenderas varmt!

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. En trevlig och vardaglig berättelse som kretsar kring två personer; en gymnasietjej och en kille på drygt 20, och deras relation till varandra. Här fick jag precis vad jag väntade mig: en mysig berättelse att sjunka in i under en skön lässtund. Författarna har var för sig skrivit flera romaner tidigare som också kan rekommenderas.

Än finns det hopp av Karin Wahlberg. Den här berättelsen utspelas under några höstmånader ett år på 1950-talet och följer ett stort antal personer som på något sätt har anknytning till ett sjukhus i en småstad. Det tog ett litet tag innan berättelsen kom igång, kanske för att det var många personer att lära sig hålla isär, men efterhand blev jag engagerad i de olika karaktärerna och berättelsen flöt på bra. Nu ser jag fram emot del 2 i den planerade serien.

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom. Helt klart bottennappet bland de här fem böckerna. Jag trodde nog redan från början att det inte riktigt var en bok för mig, men den utspelas under en resa längs transsibiriska järnvägen vilket jag var intresserad av att läsa om eftersom min man och jag reste längs transsibiriska järnvägen förra sommaren. Jag tilltalades mest av miljö- och samhällsskildringarna, men fångades inte av själva berättelsen.

The Burning Air av Erin Kelly. En familj träffas som vanligt på sitt lantställe en hösthelg. Yngste sonen har med sig sin nya flickvän, som när resten av familjen ska på utflykt erbjuder sig att passa äldsta dotterns ettåring. När familjen kommer tillbaka är både barnet och barnvakten försvunna... Riktigt spännande och välskrivet! Jag gillar berättelser där små detaljer som nämns i förbifarten i början visar sig ha stor betydelse senare i berättelsen, och så var det här.

De senaste dagarna har min pysselinspiration börjat komma tillbaka, och jag har påbörjat ett nytt projekt som involverar en massa dagstidningar. Det kommer nog ta några dagar till innan jag kan visa resultatet, men så här ser det ut på mitt pysselbord just nu:

Ett tidigt alster

Jag började sy på allvar hösten för fyra år sedan, och det första lite mer välarbetade jag sydde var den här kjolen. Tyget kommer från två örngott som jag hittade på second hand. Mönstret är från en Allt om Handarbete-tidning som jag lånade på biblioteket, och kjolen består av åtta våder, linning och blixtlås (plus foder som är sytt på samma sätt). De flesta sömsmånerna är nedstickade, och kjolen är fållad med tvillingnål. Fört mig som nybörjare var det ganska avancerat, men det blev bra och jag blev nöjd!

Jag använder inte kjol särskilt ofta, nästan bara på kalas, så det får ses som ett gott betyg att jag har använt den här kjolen vid flera tillfällen. Bland annat fick den vara med på brunchen som vi hade dagen efter mitt och min mans bröllop, och på min svärfars sextioårskalas.

Fler jeans-alster

Jag tänkte visa några saker som jag sydde av jeanstyg innan jag startade bloggen. Anledningen till att jag började samla på gamla jeans från första början var att jag ville sy en jeansfilt. Min mamma sydde ett par filtar av avlagda jeans när jag var liten, och dem har vi använt flitigt. Den första jeansfilten hann inte bli riktigt klar förrän den fick ett annat användningsområde, vilket jag visar längre ner i det här inlägget. Filt nummer två däremot har förblivit en filt, och den har varit med på några picknickar nu och fungerar bra!

Filten är sydd av 15 "block" med långsmala remsor emellan, och är 92 cm bred och 157 cm lång. Den är sydd i ett lager, vilket innebär att sömsmånerna är synliga på baksidan, och med den här varianten av lappteknik blir det många sömmar! Kanske inte världens snyggaste, men som jag brukar säga, det är ju på baksidan så det syns inte så mycket :)

En stor del av mitt jeansförråd har jag fått av min svärmor, som har kommit med hela kassar med trasiga jeans vid flera tillfällen. Förra julen fick hon tillbaka en del av det hon gett mig, men nu i förädlad form - en jeanskudde! Den blev mycket uppskattad; nästa gång vi besökte svärföräldrarna sa min svärmor till mig: "Kom så ska du få se något fint!" och så visade hon mig jeanskudden där den låg på hedersplats i soffan.

Till sist vill jag visa vad det blev av den första jeansfilten jag sydde. Jag hade fastnat inför det tråkiga momentet att fålla filten, och i ungefär samma veva tyckte min man att vi borde skaffa ett bättre överdrag till vår kökssoffa. Han föreslog då att vi skulle prova om det som skulle bli en jeansfilt kunde passa, och det gjorde det i stort sett. Det enda jag behövde göra var att sy på ett par extra remsor så att tyget gick omlott på undersidan av dynan, och sy fast ett par bitar som passade på dynans kortsidor.

Flamsingo

Jag började virka amigurumi (små söta djur) när jag fick boken Virka amigurumi som är skriven av Mia Bengtsson. När jag var hemma hos mina föräldrar för ett par helger sedan fotograferade jag mina första amigurumi-alster, men jag fick inte till någon bra bild så jag väntar med att visa dem. Istället kommer här bilder på en "flamsingo" virkad efter ett mönster från uppföljaren till redan nämnda bok, Virka roliga amigurumis.

Min mamma fick flamsingon i julklapp för ett par år sedan. Den är virkad av garnet Freja från Svarta Fåret, helt nyköpt garn, inget återbruk där inte... Ögonen är köpta på Panduro och fastlimmade med hobbylim, men ett har trillat av så det är därför bilderna är tagna från samma håll. Inuti benen och halsen är det ståltråd för att de ska klara av att hålla uppe tyngden.

Flamsingon ser ut att trivas i sällskap av de fina rosavita blommorna, men till vardags bor den inomhus :)

Randig tröja

Den här långärmade tröjan påbörjade jag redan före sommaren, men jag fick inte till halsringningen på något bra sätt så tröjan blev liggande i "påbörjat"-lådan. När jag syr tröjor använder jag oftast en remsa av samma tyg som mudd eller kantband till halsringning och eventuellt ärmslut, och det brukar fungera bra, men den här gången gick det inte alls. Först försökte jag göra en muddkant och klippte till en remsa vars längd var ungefär 75 % av halsringningens mått (vilket är vad jag brukar använda). Den gick inte att sträcka ut så mycket som behövdes. Jag provade istället att göra en kantbandsvariant med en lite längre remsa, men det blev för sladdrigt.

Till slut, nu i helgen, provade jag att använda halsmudden från en vit reklam-t-shirt som jag haft liggande ett bra tag för att sy av. Det fungerade äntligen! Jag använde mudden som den var och det hade inte gjort något om den hade varit lite längre; nu drar den ihop tyget lite väl mycket, men jag tycker ändå att det är okej. På bilden ser det ut som att det är ett veck nästan mitt fram men det är inte sytt utan går att släta ut. I nacken finns det dock ett litet veck som uppstod eftersom mudden var aningens lite för kort. Det får vara kvar, jag tänker inte göra om halsringningen en fjärde gång...

Tröjan är sydd från grunden i ett trikåtyg som är köpt på second hand. Jag hittade två bitar, 140 cm breda och 1,5 meter långa, för 15 kr styck och köpte båda två, så jag har mycket kvar av tyget. Det är ganska tunt och mjukt och har nästan lite pyjamaskänsla. Mönstret till tröjan kommer från Ottobre 2/2007, som jag köpte enbart för att jag hade läst på en syblogg att det skulle finnas bra tröjmönster där, och jag är nöjd med det efter att ha gjort några små ändringar (bl.a. förlängt både själva tröjan och ärmarna).

Virkad buffel

I somras var jag med på möhippan för en god vän som gifte sig förra helgen. Alla möhippedeltagare hade fått i uppdrag att ta med sig en liten present som på något vis symboliserade deras relation till den blivande bruden, och så fick bruden gissa vem som hade tagit med vad och varför. Jag funderade lite på vad jag skulle ta med, men kom ganska snart fram till att en buffel var helt rätt present från mig. Först letade jag på en leksaksaffär men när jag inte hittade någon lämplig buffel där bestämde jag mig för att virka en.

Jag hade inget mönster men hittade en bild på nätet som jag sneglade rätt mycket på (googla "amigurumi buffalo" för att hitta bilden) och virkade på frihand. Efter ett par försök blev jag någorlunda nöjd med resultatet. Garnet kommer antingen från second hand eller från mammas eller mormors garnförråd, och jag tror att det är någon sorts ullgarn. Lättvirkat var det i alla fall!

Om den blivande bruden gissade rätt? Nja, problemet var att hon inte förstod att det var en buffel, utan hakade upp sig på att hon trodde att det var en ko :) Hon listade ganska snart ut att det var jag som hade gjort den, och när hon hade kommit på kopplingen till vår relation insåg hon att det var en buffel.

Tvättbestyr

Häromveckan läste jag på bloggen Handkraft & Återbruk om vad som kan hända om man inte tvättar sina secondhandfyndade bomullstygs-blixtlås innan man använder dem. Idag hade vi tvättid så då lade jag med mina blixtlås i en tvättpåse när jag körde annan dragkedje-tvätt (jag brukar dela upp tvätten så efter några missöden med fula hål i ömtåliga kläder som resultat). Sedan hängde jag upp blixtlåsen på torkställningen i badrummet, och fick lust att fotografera de fina färgerna.

Dagens pyssel blev på samma tema. Tvättmedlet vi brukar köpa kommer i en kartong som inte går att stänga när den väl är öppnad en gång. Eftersom vi inte har någon egen tvättmaskin och den gemensamma tvättstugan ligger i ett annat hus behöver vi alltid transportera tvättmedlet en bit, och när man kånkar på stora kassar med tvätt och ska öppna flera dörrar på vägen är det inte alldeles enkelt att bära tvättmedelsförpackningen så att det inte spills ut något. Givetvis spillde jag idag också; lyckligtvis på vägen till tvättstugan så jag smutsade inte ner några rena kläder, men det kändes ändå onödigt. Jag letade därför fram den stabilaste av våra tomma plastburkar och hällde över tvättmedlet i den. Jag hade kunnat nöja mig så, men kände för att pyssla ihop ett lite mer passande motiv till locket och plockade fram en bit presentpapper med regnbågsmönster (sparat från en av våra bröllopspresenter) och klippte och klistrade litegrann. Nu är det väl inget tvivel om att burken innehåller tvättmedel för kulörtvätt!

Sittpuff eller fotpall

Min man och jag har fixat till vår balkong lite under sommaren. När vi provsatt den nya möbleringen tyckte jag att det fattades något att lägga upp fötterna på. Nu har jag sytt en fotpall i jeanstyg! Eftersom balkongen inte är inglasad måste vi ta in pallen när vi inte är där, ifall det skulle börja regna, så min tanke var hela tiden att den även skulle kunna dubblera som sittpuff i vardagsrummet.

Modellen hittade jag på själv och den är rätt enkel. Jag använde visserligen en väldig massa små spillbitar av jeanstyg så det blev många sömmar, men det borde gå precis lika bra att använda ett färdigt tyg. Då går det bara åt fyra bitar. Pallen/puffen består av en rektangel med rundade hörn till ovansida, en lång rektangel till sidor (lika lång som omkretsen av ovansidan, och lika hög som pallen ska vara) samt två rektanglar till undersida. På bilden nedan syns ovansidan på min pall/puff.

De båda rektanglarna som undersidan är gjord av har samma bredd som ovansidans kortsida, och är ungefär 5 cm längre än halva ovansidans långsida så att de går omlott och bildar en öppning där man kan stoppa in fyllningen. Jag har stoppat min pall/puff med diverse ihopvikta handdukar, filtar och påslakan som vi inte använder så mycket just nu, så vi fick alltså lite extra förvaringsutrymme på köpet!

Som synes så fungerar den riktigt bra både som sittpuff och som fotpall!

Sommarmatta

Min mormor är mycket intresserad av vävning och jag har många fina dukar och några mattor och plädar som hon har vävt. Medan mormor och morfar bodde kvar i sitt hus hade mormor alltid minst en vävstol uppställd i deras källare, men nu när de bor i lägenhet finns det inte plats. Istället står mormors vävstol i mitt gamla rum hemma hos mina föräldrar. I början av sommaren var jag hos dem några dagar, och då passade jag på att väva några trasmattor. Det här är en av dem!

Jag är verkligen ingen expert på vävning men jag vet så mycket som att mattan är vävd i en teknik som heter tuskaft (som för övrigt är väldigt enkel). Mattrasorna jag har använt är sådana som mormor har samlat på sig under årens lopp, så jag vet tyvärr inte vad de ursprungligen har varit - men här kan man verkligen tala om återbruk! Mormor har lärt mig att det blir snyggt att kombinera två eller flera olika trasor till varje randning eftersom det ger mattan lite mer liv. Jag är egentligen inget stort fan av pastellfärger, men de här färgerna tycker jag blev väldigt fina och somriga tillsammans.

När jag vävde mina mattor hade jag ingen tanke om var jag skulle ha dem; jag tänkte att de kommer säkert till användning förr eller senare bara jag gör dem i färger och mönster som jag tycker om. När jag lade fram den här mattan på vardagsrumsgolvet för att fotografera den upptäckte jag att den skulle passa rätt bra framför soffan, så nu bor den där! (Pläden som ligger i fåtöljen är för övrigt ett av mormors vävda alster. Min man och jag fick två stycken i förlovningspresent.)

Färgglatt lapptäcke

Det här lapptäcket gjorde jag i vintras och jag har fortfarande inte riktigt kommit på vad jag ska ha det till, men det gör mig glad och det tycker jag kan vara gott nog ibland.

Jag har använt mig av ett gäng tyger i olika färgställningar, enfärgade eller mönstrade i samma färg i olika nyanser plus vitt. Alla tyger är köpta på second hand. Det turkosrutiga var en stuvbit men resten har varit något annat tidigare - en gardinkappa, några örngott och ett par lakan. Några av tygerna har jag använt till andra projekt förut och det finns kvar bitar av de flesta så ni kommer säkert få se dem igen framöver.

Täcket består av en framsida i lappteknik, en enfärgad baksida klippt av ett lakan samt foder av ett lager lakan. Det blev ganska tungt utan att bli särskilt mjukt, så ska jag göra fler lapptäcken ska jag överväga att skaffa någon sorts vadd till foder. För att hålla ihop det hela sicksackade jag över sömmarna mellan varje rad med lappar, vilket jag tycker blev snyggt!

Det jag är allra mest nöjd med (förutom kombinationen av färgglada tyger) är kanten. Jag utgick från en beskrivning som finns här, som var till stor hjälp för att få till hörnen. I beskrivningen används en dubbelvikt remsa som i slutänden blir sexdubbel, i tillägg till de lager tyg som själva täcket består av. Jag tyckte att det blev lite för tjockt eftersom lakanet jag använde till kantbandet var rätt så stadigt, så jag gjorde istället en fyrvikt remsa, ungefär som färdigköpt snedslå fast bredare. I övrigt följde jag beskrivningen och det blev bra!

Fix och trix på jobbet

Jag måste bara visa en grej jag fixade till på jobbet häromdagen. Det kan väl inte riktigt klassificeras som återbruk, mer som "man tager vad man haver", men det var kul att försöka hitta en lösning på mitt problem och jag blev rätt nöjd med min konstruktion.
Tada... en pappershållare!

Det var så här att jag hade en massa papper med handskriven information som jag behövde knappa in i Excel (jag lovar, de flesta av mina arbetsuppgifter är roligare än så...) och det blev lite besvärligt i längden att ha pappret liggande på bordet eftersom jag fick flytta blicken så mycket hela tiden. Det finns färdiga pappershållare att köpa, men jag hittade inga på kontoret och jag behövde ju den direkt. Dessutom ville jag få upp pappret ganska högt så att det kom i nivå med skärmen, men de färdiga jag har sett har varit ganska låga.

Jag rotade runt i materialskåpet och hittade en rulle med ganska kraftig ståltråd. Jag knipsade av en lagom lång bit och böjde till ena änden med en tång så att jag fick snirkelformen. Sedan behövde jag något att sätta den andra änden i, och då hittade jag en påse med värmeljus så då fick jag idén att köra ner ståltråden i ett ljus. Det fungerade; det blev lite vingligt men ett papper klarade konstruktionen att hålla och mer än så behövde jag inte. Till sist vek jag till den snirklade änden litegrann (bästa sättet att beskriva det är nog att säga att jag vek den på mitten på längden, även om det låter konstigt) så att pappret veks litegrann; det hindrade pappret från att falla framåt eller bakåt. Det syns på den mittersta bilden nedan.

En enkel grej som jag nog egentligen inte trodde skulle fungera, så det är förmodligen därför jag blev så nöjd :)

Stolsdynor av jeanstyg

Vi har fyra stolar som en gång i tiden tillhörde min gammelmorfar. Stolarna är fina i originalutförande men tyget är fasthäftat så det går inte att ta bort och tvätta.

Eftersom två av stolarna står vid köksbordet vill jag ha överdrag som går att tvätta eftersom det är lätt hänt att spilla på dem. Av olika anledningar tyckte jag att det var dags att byta ut de gamla överdragen som har hängt med några år, och jag kom på att det kunde bli snyggt att sy överdrag i tyg från gamla jeans. Häromdagen blev jag klar med alla fyra!

De tidigare överdragen var sydda i en sorts örngottsmodell men den var inte helt bra. Jag klurade istället ut en ny modell som jag själv tycker blev rätt bra, så jag tänkte förklara hur jag gjorde. Modellen är inte helt perfekt; det kunde sett lite bättre ut på baksidan, men den syns ju inte så det tycker jag inte gör någonting.

Jag började med att sy ihop lappar av jeanstyg till en sammanhängande bit som hade samma form som dynan, men ca 7 cm bredare åt varje håll.

Jag lade sedan stolsdynan mitt på tyget så att tygets rätsida hamnade mot dynans ovansida, alltså räta mot räta. Jag vek över kanterna och nålade ihop tre av hörnen. Nålarna satte jag där jag ville att sömmen skulle gå.

Därefter tog jag loss tyget från dynan och sydde hörnen. Jag började med att lägga tyget så att det låg slätt vid ett av hörnen, och sydde så nära nålarna det gick. När alla tre hörnen var färdiga satte jag tillbaka överdraget på stolsdynan och nålade det fjärde hörnet, men för att det fortfarande skulle gå att ta loss tyget satte jag bara dit två nålar (en längs stolsdynans hörn och en där sömmen skulle fortsätta på dynans baksida). Jag sydde den fjärde hörnsömmen och slutade där den andra nålen tog slut, för att inte sy för långt. (Bilderna nedan visar alltså hur jag sydde de tre första hörnen - när jag sydde det fjärde sydde jag inte ända till kanten utan bara ett par-tre centimeter efter att sömmen bytt riktning.)

Därefter klippte jag bort överflödigt tyg i hörnen och sicksackade de råa kanterna. Vid de tre "hela" hörnen sicksackade jag ihop sömsmånerna men vid det fjärde hörnet sicksackade jag först ena sömsmånen, fortsatte runt hela överdragets öppning och kom slutligen tillbaka till den andra sömsmånen.

Då var överdraget klart, och jag drog på det på stolsdynan. För att överdraget skulle hållas ordentligt på plats fäste jag ihop det fjärde hörnet med en knappnål, så att det skulle sitta åt lika bra som de tre "hela" hörnen. Som bilden visar så ser kanterna lite slappa ut på sina håll, och knappnålslösningen är såklart inte optimal, men när dynan ligger på stolen ser det bra ut.

På de två första stolarna gjorde jag en lite annorlunda lösning på det fjärde hörnet. Jag sydde bara den delen av sömmen som går mitt för stolsdynans hörn, och fortsatte inte med den del av sömmen som går på dynans baksida. Istället sydde jag fast ett kardborreband i det som hade varit sömsmån om det hade gått en söm där. Jag tyckte dock inte att det blev så bra, det var svårt att få kardborrebandet tillräckligt tight utan att det släppte, och så syntes lite av den sicksackade kanten när jag satte dynan på stolen. Varianten med en lite längre söm plus en knappnål tycker jag blev snyggare, även om den ger ett lite mer provisoriskt intryck.

Välkommen till min blogg!

Välkommen till min sy- och pysselblogg, som har fokus på återbruk - att skapa nytt av sådant som redan finns.

Jag heter Maria, är 28 år och bor tillsammans med min man i en mellanstor stad ganska nära Stockholm. Jag gillar att sy och pyssla och provar gärna på lite av varje, så i den här bloggen kommer det bli en blandning av sömnad och pyssel och olika tekniker.

Jag gillar också återbruk och använder helst material från second hand eller sådant som varit något annat och kasserats. Främst har det såklart att göra med att jag vill göra så lite miljöpåverkan som möjligt, men dessutom har jag också upptäckt att jag blir mer kreativ när jag har lite begränsningar. Det är helt enkelt roligare med återbruk!