Ibland är jag mer än lovligt seg...

Som jag har nämnt tidigare så går min kreativitet ofta i perioder. Det är inte alls ovanligt att jag lägger undan ett pågående projekt och tänker att jag ska fortsätta snart igen, men att det sedan tar flera månader tills jag tar upp det igen. Oftast blir det dock klart inom en hyfsat snar framtid (säg ett år eller så), men det finns givetvis undantag... Den vävda duken på bilden nedan är ett sådant. (Färgerna stämmer bättre på bilderna med tekoppen nedan, men där fanns inte plats att fotografera duken så att hela syntes.)

Jag vävde duken för snart nio år sedan när jag gick ett år på en folkhögskola. Vävningen ingick inte i kursen jag gick, men fram tills läsåret före hade det funnits en estetisk linje på skolan och deras lokaler stod fortfarande kvar i samma skick som tidigare, däribland en vävsal. Jag och två klasskompisar fick låna vävsalen vid några tillfällen under vårterminen, och vävde varsitt alster. För mig var det första gången jag vävde, och jag gjorde en enkel duk av blått och mörkgrönt stränggarn. Jag blev dock inte helt klar med fransarna, och när jag flyttade från skolan packade jag ner duken och sedan har den följt med nedpackad nästan överallt där jag har bott sedan dess...

Efter den här flytten bestämde jag mig för att gå igenom alla sparade grejer en gång för alla och försöka skapa ordning och reda i förvaringslådorna, och då hittade jag bland annat den här duken. Jag trodde att anledningen till att den hade blivit liggande var att jag inte hade knutit klart alla fransar, men när jag rullade upp duken upptäckte jag att jag faktiskt hade gjort det. Det enda som återstod var att klippa av fransarna i lagom längd. Det tog mig max 20 minuter att fixa, och det hade alltså fått vänta i NIO år!! Som sagt, ibland är jag mer än lovligt seg... Men nu har jag i alla fall en färdig egenvävd duk att lägga på bordet!