En annan sorts återbruk

De senaste veckorna har jag haft en liten pysselsvacka. Det är inget ovanligt; mina intressen tenderar att gå lite i perioder och jag vet att inspirationen brukar komma tillbaka med buller och bång så småningom, men det är lite tråkigt att det händer just som jag har startat en sy- och pysselblogg... Istället för att pyssla har jag ägnat en hel del tid åt ett annat stort intresse den senaste tiden, nämligen att läsa böcker. Jag har i princip alltid en bok på gång, men den senaste tiden har jag haft ett särskilt bra läsflow och hittat flera riktigt bra böcker i rad. Jag köper väldigt sällan böcker utan lånar det mesta på biblioteket, främst för att det är billigast så men också för att det är en mycket trevlig form av återanvändning!

Tidigare i veckan lämnade jag tillbaka ett gäng biblioteksböcker jag läst nyligen, och när jag lade dem på hög såg jag ett tydligt färgtema med höstkänsla. Tillsammans med en blomma från köksfönstret fick jag några höstiga bilder på böckerna!

Eftersom jag jobbar i Stockholm kan jag ta en sväng förbi Stockholms stadsbibliotek då och då, och utbudet där är verkligen något utöver det vanliga. De flesta av de här böckerna är ganska nyutkomna så de kanske inte finns på alla mindre bibliotek (än), men jag har bott på andra ställen tidigare och frekventerat mindre bibliotek så jag vet att det finns många bra sådana också! Så här kommer några tips på trevliga höstböcker att hålla utkik efter vid nästa biblioteksbesök:

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. En spännande och annorlunda berättelse om andra världskriget ur två unga kvinnors perspektiv; en brittisk agent och en pilot. Boken var riktigt bra ända från början, men allteftersom berättelsen framskred och nya aspekter tillkom lyfte berättelsen ännu mer och den överträffade verkligen mina förväntningar. Rekommenderas varmt!

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. En trevlig och vardaglig berättelse som kretsar kring två personer; en gymnasietjej och en kille på drygt 20, och deras relation till varandra. Här fick jag precis vad jag väntade mig: en mysig berättelse att sjunka in i under en skön lässtund. Författarna har var för sig skrivit flera romaner tidigare som också kan rekommenderas.

Än finns det hopp av Karin Wahlberg. Den här berättelsen utspelas under några höstmånader ett år på 1950-talet och följer ett stort antal personer som på något sätt har anknytning till ett sjukhus i en småstad. Det tog ett litet tag innan berättelsen kom igång, kanske för att det var många personer att lära sig hålla isär, men efterhand blev jag engagerad i de olika karaktärerna och berättelsen flöt på bra. Nu ser jag fram emot del 2 i den planerade serien.

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom. Helt klart bottennappet bland de här fem böckerna. Jag trodde nog redan från början att det inte riktigt var en bok för mig, men den utspelas under en resa längs transsibiriska järnvägen vilket jag var intresserad av att läsa om eftersom min man och jag reste längs transsibiriska järnvägen förra sommaren. Jag tilltalades mest av miljö- och samhällsskildringarna, men fångades inte av själva berättelsen.

The Burning Air av Erin Kelly. En familj träffas som vanligt på sitt lantställe en hösthelg. Yngste sonen har med sig sin nya flickvän, som när resten av familjen ska på utflykt erbjuder sig att passa äldsta dotterns ettåring. När familjen kommer tillbaka är både barnet och barnvakten försvunna... Riktigt spännande och välskrivet! Jag gillar berättelser där små detaljer som nämns i förbifarten i början visar sig ha stor betydelse senare i berättelsen, och så var det här.

De senaste dagarna har min pysselinspiration börjat komma tillbaka, och jag har påbörjat ett nytt projekt som involverar en massa dagstidningar. Det kommer nog ta några dagar till innan jag kan visa resultatet, men så här ser det ut på mitt pysselbord just nu:

Ett tidigt alster

Jag började sy på allvar hösten för fyra år sedan, och det första lite mer välarbetade jag sydde var den här kjolen. Tyget kommer från två örngott som jag hittade på second hand. Mönstret är från en Allt om Handarbete-tidning som jag lånade på biblioteket, och kjolen består av åtta våder, linning och blixtlås (plus foder som är sytt på samma sätt). De flesta sömsmånerna är nedstickade, och kjolen är fållad med tvillingnål. Fört mig som nybörjare var det ganska avancerat, men det blev bra och jag blev nöjd!

Jag använder inte kjol särskilt ofta, nästan bara på kalas, så det får ses som ett gott betyg att jag har använt den här kjolen vid flera tillfällen. Bland annat fick den vara med på brunchen som vi hade dagen efter mitt och min mans bröllop, och på min svärfars sextioårskalas.

Fler jeans-alster

Jag tänkte visa några saker som jag sydde av jeanstyg innan jag startade bloggen. Anledningen till att jag började samla på gamla jeans från första början var att jag ville sy en jeansfilt. Min mamma sydde ett par filtar av avlagda jeans när jag var liten, och dem har vi använt flitigt. Den första jeansfilten hann inte bli riktigt klar förrän den fick ett annat användningsområde, vilket jag visar längre ner i det här inlägget. Filt nummer två däremot har förblivit en filt, och den har varit med på några picknickar nu och fungerar bra!

Filten är sydd av 15 "block" med långsmala remsor emellan, och är 92 cm bred och 157 cm lång. Den är sydd i ett lager, vilket innebär att sömsmånerna är synliga på baksidan, och med den här varianten av lappteknik blir det många sömmar! Kanske inte världens snyggaste, men som jag brukar säga, det är ju på baksidan så det syns inte så mycket :)

En stor del av mitt jeansförråd har jag fått av min svärmor, som har kommit med hela kassar med trasiga jeans vid flera tillfällen. Förra julen fick hon tillbaka en del av det hon gett mig, men nu i förädlad form - en jeanskudde! Den blev mycket uppskattad; nästa gång vi besökte svärföräldrarna sa min svärmor till mig: "Kom så ska du få se något fint!" och så visade hon mig jeanskudden där den låg på hedersplats i soffan.

Till sist vill jag visa vad det blev av den första jeansfilten jag sydde. Jag hade fastnat inför det tråkiga momentet att fålla filten, och i ungefär samma veva tyckte min man att vi borde skaffa ett bättre överdrag till vår kökssoffa. Han föreslog då att vi skulle prova om det som skulle bli en jeansfilt kunde passa, och det gjorde det i stort sett. Det enda jag behövde göra var att sy på ett par extra remsor så att tyget gick omlott på undersidan av dynan, och sy fast ett par bitar som passade på dynans kortsidor.

Flamsingo

Jag började virka amigurumi (små söta djur) när jag fick boken Virka amigurumi som är skriven av Mia Bengtsson. När jag var hemma hos mina föräldrar för ett par helger sedan fotograferade jag mina första amigurumi-alster, men jag fick inte till någon bra bild så jag väntar med att visa dem. Istället kommer här bilder på en "flamsingo" virkad efter ett mönster från uppföljaren till redan nämnda bok, Virka roliga amigurumis.

Min mamma fick flamsingon i julklapp för ett par år sedan. Den är virkad av garnet Freja från Svarta Fåret, helt nyköpt garn, inget återbruk där inte... Ögonen är köpta på Panduro och fastlimmade med hobbylim, men ett har trillat av så det är därför bilderna är tagna från samma håll. Inuti benen och halsen är det ståltråd för att de ska klara av att hålla uppe tyngden.

Flamsingon ser ut att trivas i sällskap av de fina rosavita blommorna, men till vardags bor den inomhus :)

Randig tröja

Den här långärmade tröjan påbörjade jag redan före sommaren, men jag fick inte till halsringningen på något bra sätt så tröjan blev liggande i "påbörjat"-lådan. När jag syr tröjor använder jag oftast en remsa av samma tyg som mudd eller kantband till halsringning och eventuellt ärmslut, och det brukar fungera bra, men den här gången gick det inte alls. Först försökte jag göra en muddkant och klippte till en remsa vars längd var ungefär 75 % av halsringningens mått (vilket är vad jag brukar använda). Den gick inte att sträcka ut så mycket som behövdes. Jag provade istället att göra en kantbandsvariant med en lite längre remsa, men det blev för sladdrigt.

Till slut, nu i helgen, provade jag att använda halsmudden från en vit reklam-t-shirt som jag haft liggande ett bra tag för att sy av. Det fungerade äntligen! Jag använde mudden som den var och det hade inte gjort något om den hade varit lite längre; nu drar den ihop tyget lite väl mycket, men jag tycker ändå att det är okej. På bilden ser det ut som att det är ett veck nästan mitt fram men det är inte sytt utan går att släta ut. I nacken finns det dock ett litet veck som uppstod eftersom mudden var aningens lite för kort. Det får vara kvar, jag tänker inte göra om halsringningen en fjärde gång...

Tröjan är sydd från grunden i ett trikåtyg som är köpt på second hand. Jag hittade två bitar, 140 cm breda och 1,5 meter långa, för 15 kr styck och köpte båda två, så jag har mycket kvar av tyget. Det är ganska tunt och mjukt och har nästan lite pyjamaskänsla. Mönstret till tröjan kommer från Ottobre 2/2007, som jag köpte enbart för att jag hade läst på en syblogg att det skulle finnas bra tröjmönster där, och jag är nöjd med det efter att ha gjort några små ändringar (bl.a. förlängt både själva tröjan och ärmarna).

Virkad buffel

I somras var jag med på möhippan för en god vän som gifte sig förra helgen. Alla möhippedeltagare hade fått i uppdrag att ta med sig en liten present som på något vis symboliserade deras relation till den blivande bruden, och så fick bruden gissa vem som hade tagit med vad och varför. Jag funderade lite på vad jag skulle ta med, men kom ganska snart fram till att en buffel var helt rätt present från mig. Först letade jag på en leksaksaffär men när jag inte hittade någon lämplig buffel där bestämde jag mig för att virka en.

Jag hade inget mönster men hittade en bild på nätet som jag sneglade rätt mycket på (googla "amigurumi buffalo" för att hitta bilden) och virkade på frihand. Efter ett par försök blev jag någorlunda nöjd med resultatet. Garnet kommer antingen från second hand eller från mammas eller mormors garnförråd, och jag tror att det är någon sorts ullgarn. Lättvirkat var det i alla fall!

Om den blivande bruden gissade rätt? Nja, problemet var att hon inte förstod att det var en buffel, utan hakade upp sig på att hon trodde att det var en ko :) Hon listade ganska snart ut att det var jag som hade gjort den, och när hon hade kommit på kopplingen till vår relation insåg hon att det var en buffel.

Tvättbestyr

Häromveckan läste jag på bloggen Handkraft & Återbruk om vad som kan hända om man inte tvättar sina secondhandfyndade bomullstygs-blixtlås innan man använder dem. Idag hade vi tvättid så då lade jag med mina blixtlås i en tvättpåse när jag körde annan dragkedje-tvätt (jag brukar dela upp tvätten så efter några missöden med fula hål i ömtåliga kläder som resultat). Sedan hängde jag upp blixtlåsen på torkställningen i badrummet, och fick lust att fotografera de fina färgerna.

Dagens pyssel blev på samma tema. Tvättmedlet vi brukar köpa kommer i en kartong som inte går att stänga när den väl är öppnad en gång. Eftersom vi inte har någon egen tvättmaskin och den gemensamma tvättstugan ligger i ett annat hus behöver vi alltid transportera tvättmedlet en bit, och när man kånkar på stora kassar med tvätt och ska öppna flera dörrar på vägen är det inte alldeles enkelt att bära tvättmedelsförpackningen så att det inte spills ut något. Givetvis spillde jag idag också; lyckligtvis på vägen till tvättstugan så jag smutsade inte ner några rena kläder, men det kändes ändå onödigt. Jag letade därför fram den stabilaste av våra tomma plastburkar och hällde över tvättmedlet i den. Jag hade kunnat nöja mig så, men kände för att pyssla ihop ett lite mer passande motiv till locket och plockade fram en bit presentpapper med regnbågsmönster (sparat från en av våra bröllopspresenter) och klippte och klistrade litegrann. Nu är det väl inget tvivel om att burken innehåller tvättmedel för kulörtvätt!

Sittpuff eller fotpall

Min man och jag har fixat till vår balkong lite under sommaren. När vi provsatt den nya möbleringen tyckte jag att det fattades något att lägga upp fötterna på. Nu har jag sytt en fotpall i jeanstyg! Eftersom balkongen inte är inglasad måste vi ta in pallen när vi inte är där, ifall det skulle börja regna, så min tanke var hela tiden att den även skulle kunna dubblera som sittpuff i vardagsrummet.

Modellen hittade jag på själv och den är rätt enkel. Jag använde visserligen en väldig massa små spillbitar av jeanstyg så det blev många sömmar, men det borde gå precis lika bra att använda ett färdigt tyg. Då går det bara åt fyra bitar. Pallen/puffen består av en rektangel med rundade hörn till ovansida, en lång rektangel till sidor (lika lång som omkretsen av ovansidan, och lika hög som pallen ska vara) samt två rektanglar till undersida. På bilden nedan syns ovansidan på min pall/puff.

De båda rektanglarna som undersidan är gjord av har samma bredd som ovansidans kortsida, och är ungefär 5 cm längre än halva ovansidans långsida så att de går omlott och bildar en öppning där man kan stoppa in fyllningen. Jag har stoppat min pall/puff med diverse ihopvikta handdukar, filtar och påslakan som vi inte använder så mycket just nu, så vi fick alltså lite extra förvaringsutrymme på köpet!

Som synes så fungerar den riktigt bra både som sittpuff och som fotpall!

Sommarmatta

Min mormor är mycket intresserad av vävning och jag har många fina dukar och några mattor och plädar som hon har vävt. Medan mormor och morfar bodde kvar i sitt hus hade mormor alltid minst en vävstol uppställd i deras källare, men nu när de bor i lägenhet finns det inte plats. Istället står mormors vävstol i mitt gamla rum hemma hos mina föräldrar. I början av sommaren var jag hos dem några dagar, och då passade jag på att väva några trasmattor. Det här är en av dem!

Jag är verkligen ingen expert på vävning men jag vet så mycket som att mattan är vävd i en teknik som heter tuskaft (som för övrigt är väldigt enkel). Mattrasorna jag har använt är sådana som mormor har samlat på sig under årens lopp, så jag vet tyvärr inte vad de ursprungligen har varit - men här kan man verkligen tala om återbruk! Mormor har lärt mig att det blir snyggt att kombinera två eller flera olika trasor till varje randning eftersom det ger mattan lite mer liv. Jag är egentligen inget stort fan av pastellfärger, men de här färgerna tycker jag blev väldigt fina och somriga tillsammans.

När jag vävde mina mattor hade jag ingen tanke om var jag skulle ha dem; jag tänkte att de kommer säkert till användning förr eller senare bara jag gör dem i färger och mönster som jag tycker om. När jag lade fram den här mattan på vardagsrumsgolvet för att fotografera den upptäckte jag att den skulle passa rätt bra framför soffan, så nu bor den där! (Pläden som ligger i fåtöljen är för övrigt ett av mormors vävda alster. Min man och jag fick två stycken i förlovningspresent.)