Tadaa - Maria har virkat sina första mormorsrutor!
Jag har länge gillat mormorsrutor men har aldrig virkat några själv. Av någon anledning har jag fått för mig att det är lite krångligt och dessutom långtråkigt. Det visade sig vara helt fel! När jag hade gjort klart tomtenallen som jag visade i det förra inlägget var jag sugen på att fortsätta virka, men eftersom jag är bortrest hade jag bara tre garnnystan att tillgå så det var lite begränsat vad jag kunde hitta på. Då kom jag på tanken att prova att virka mormorsrutor, och blev helt fast!
Det finns många beskrivningar på nätet och jag kikade på några olika, men den jag fick bäst hjälp av var den här. Där kan man lära sig de olika maskor man behöver kunna (jag själv hade aldrig virkat stolpar förut), hur man virkar de olika varven och så lite små tips och tricks. Det som gjorde att jag fastnade för mormorsrutorna, förutom att de är fina, är att dels de inte kräver så mycket tankekraft och man måste inte hålla på och räkna som när man virkar amigurumi, så det fungerar bra att virka mormorsrutorna samtidigt som man ser på TV eller pratar med någon. Dels "händer" det ändå tillräckligt mycket för att det ska vara roligt att hålla på.
Jag har en plan för vad jag ska göra med de här rutorna, men den avslöjar jag inte än...
onsdag 25 december 2013
måndag 23 december 2013
En liten tomte-nalle
En sista egentillverkad julklapp blev färdig idag, dagen före julafton. Min man och jag kom på att vi saknade en julklapp till hans mormor, och eftersom hon själv har handarbetat mycket i sina dagar (och till och med haft en egen sybehörsaffär!) tänkte vi att hon nog skulle uppskatta att få något handgjort. Jag letade på Pinterest efter juliga virkmönster, och hittade det här!
Det blev alltså en liten tomte-nalle. Jag följde i stort sett mönstret (förutom att jag gjorde luvan lite större och förkortade armarna ett varv) och det var ganska lättvirkat. Garnet är ett akrylgarn, Svarta Fårets "Freja", nyköpt av mig för några år sedan så inget återbruk här. Nu ligger nallen inslagen i ett paket och väntar på att få komma till sin nya ägare imorgon!
Det blev alltså en liten tomte-nalle. Jag följde i stort sett mönstret (förutom att jag gjorde luvan lite större och förkortade armarna ett varv) och det var ganska lättvirkat. Garnet är ett akrylgarn, Svarta Fårets "Freja", nyköpt av mig för några år sedan så inget återbruk här. Nu ligger nallen inslagen i ett paket och väntar på att få komma till sin nya ägare imorgon!
fredag 20 december 2013
Årets julkort
Vi är sent ute med julkorten i år och hade tänkt köpa färdiga kort för att det skulle gå snabbare, men så hittade jag inga på de lokala mataffärerna när jag letade häromdagen och bestämde mig för att göra egna ändå. För att jag inte skulle behöva komma på så många idéer gjorde jag korten ganska lika varandra, men ändå med lite variation - inget kort är exakt likt något annat.
Min kreativitet triggas som allra bäst när jag har begränsat med material, och det är en anledning till att återbruk passar mig så bra. Materialet till de här korten kommer från begagnat julklappspapper med guldstjärnor på, diverse tidskrifts- och reklambladssidor med grön bakgrund, några kartongbitar samt några slängda kuvert (de sistnämnda klippte jag bitar ur och limmade fast på baksidan av de kartongbitar som inte var vita på baksidan).
Min kreativitet triggas som allra bäst när jag har begränsat med material, och det är en anledning till att återbruk passar mig så bra. Materialet till de här korten kommer från begagnat julklappspapper med guldstjärnor på, diverse tidskrifts- och reklambladssidor med grön bakgrund, några kartongbitar samt några slängda kuvert (de sistnämnda klippte jag bitar ur och limmade fast på baksidan av de kartongbitar som inte var vita på baksidan).
onsdag 18 december 2013
Julklappspåse
Här kommer lite mer julklappssömnad. Det är en liten påse eller väska som man kan använda till vad man vill, men just nu innehåller den en burk kaffe och ett paket te som mina morföräldrar ska få i julklapp. Påsen ingår självklart också i presenten! Grundidén till påsen kommer härifrån, men jag följde inte beskrivningen alls utan gjorde en egen version.
Det jag bland annat gjorde annorlunda var att sy en rund botten. För att få bottnen riktigt stabil klippte jag till en rundel i plast av ett överblivet lock från en låda det varit kakor i. Plastrundeln sydde jag sedan in mellan de två botten-tygbitarna. Eftersom det blev så stelt (vilket ju också var poängen) var det lite knepigt att sy ihop bottnen med påsens "väggar", men efter lite sprättande blev det ganska bra. Knytbandet är fastsytt i yttertyget med en raksöm tvärs över, ungefär mitt på bandet.
Som bilden ovan till vänster visar sydde jag även dit två handtag, för att underlätta om man vill använda påsen som väska. Jag sydde fast dem på insidan några centimeter ner i påsen för att kunna stoppa ner dem i påsen så att de inte syns (som på den första bilden i det här inlägget). Tygerna är som vanligt återbrukade - påsen är sydd av två olika påslakan som jag köpt på second hand (det ena syns dock inte) och handtagen och knytbandet är sydda av en tygsnutt som användes på ett läger jag var på i somras.
Jag gjorde några tankemissar medan jag sydde; eftersom jag inte följde någon beskrivning var jag ju tvungen att tänka själv och ibland blev det lite fel. Men det var ganska lätt att rätta till, och jag blev mycket nöjd med slutresultatet!
Det jag bland annat gjorde annorlunda var att sy en rund botten. För att få bottnen riktigt stabil klippte jag till en rundel i plast av ett överblivet lock från en låda det varit kakor i. Plastrundeln sydde jag sedan in mellan de två botten-tygbitarna. Eftersom det blev så stelt (vilket ju också var poängen) var det lite knepigt att sy ihop bottnen med påsens "väggar", men efter lite sprättande blev det ganska bra. Knytbandet är fastsytt i yttertyget med en raksöm tvärs över, ungefär mitt på bandet.
Som bilden ovan till vänster visar sydde jag även dit två handtag, för att underlätta om man vill använda påsen som väska. Jag sydde fast dem på insidan några centimeter ner i påsen för att kunna stoppa ner dem i påsen så att de inte syns (som på den första bilden i det här inlägget). Tygerna är som vanligt återbrukade - påsen är sydd av två olika påslakan som jag köpt på second hand (det ena syns dock inte) och handtagen och knytbandet är sydda av en tygsnutt som användes på ett läger jag var på i somras.
Jag gjorde några tankemissar medan jag sydde; eftersom jag inte följde någon beskrivning var jag ju tvungen att tänka själv och ibland blev det lite fel. Men det var ganska lätt att rätta till, och jag blev mycket nöjd med slutresultatet!
fredag 13 december 2013
Virknålsfodral
Här är en julklapp som jag har gjort till min syster - ett virknålsfodral! Min syster har precis börjat virka och nämnde att hon ofta tappar bort sin virknål, så jag tänkte att jag skulle försöka hjälpa till att lösa det problemet.
Ihopvikt är fodralet ungefär 8x15 cm stort, så det är ganska behändigt. Det syns inte så tydligt på bilderna, men i mittensektionen finns det fem långsmala fack för virknålar. Den högra sektionen består av ett enda lite bredare fack, där man t.ex. kan förvara en liten sax eller en hopvikt virkbeskrivning på papper. Till vänster finns ett blixtlåsförsett fack för småsaker, t.ex. säkerhetsnålar och stoppnål som jag själv ofta använder när jag virkar. På baksidan av fodralet har jag sytt fast ett band som används för att hålla ihop fodralet när det är ihopvikt.
Både det randiga och det gröna tyget har jag köpt på second hand. Det randiga tyget var förmodligen en duk från början och det gröna var ett örngott. Blixtlåset är också ett secondhandfynd (det absolut kortaste blixtlås jag hade i mitt blixtlåsförråd!) och bandet var från början handtag på en sådan där stilig påse i papp som man kan få när man handlar på lite "finare" affärer. Den vita tråden är ny men den ljusröda tråden som jag använde för att sy fast bandet är faktiskt också köpt på second hand! Bildserien nedan visar hur fodralet viks ihop.
Ihopvikt är fodralet ungefär 8x15 cm stort, så det är ganska behändigt. Det syns inte så tydligt på bilderna, men i mittensektionen finns det fem långsmala fack för virknålar. Den högra sektionen består av ett enda lite bredare fack, där man t.ex. kan förvara en liten sax eller en hopvikt virkbeskrivning på papper. Till vänster finns ett blixtlåsförsett fack för småsaker, t.ex. säkerhetsnålar och stoppnål som jag själv ofta använder när jag virkar. På baksidan av fodralet har jag sytt fast ett band som används för att hålla ihop fodralet när det är ihopvikt.
Både det randiga och det gröna tyget har jag köpt på second hand. Det randiga tyget var förmodligen en duk från början och det gröna var ett örngott. Blixtlåset är också ett secondhandfynd (det absolut kortaste blixtlås jag hade i mitt blixtlåsförråd!) och bandet var från början handtag på en sådan där stilig påse i papp som man kan få när man handlar på lite "finare" affärer. Den vita tråden är ny men den ljusröda tråden som jag använde för att sy fast bandet är faktiskt också köpt på second hand! Bildserien nedan visar hur fodralet viks ihop.
fredag 6 december 2013
Sköldpadda
Det tog lång tid innan skaparlusten kom tillbaka, och jag hade börjat fundera på att stänga ner bloggen men lagom till att det blev hög tid att börja fixa med julklappar hittade jag lite kreativitet igen. Det första jag ska visa är dock inte en julklapp, utan en present till en väns bebis: en sköldpadda!
Sköldpaddan är sydd av återbrukat bomullstyg och stoppad med (ej återbrukad) syntetvadd. Båda tygerna kommer från ett och samma påslakan som jag köpt på second hand för länge sedan - ett smidigt sätt att få matchande tyger! Sköldpaddans ben, svans och huvud är fastsydda med många sömmar så att de ska klara av att dras och bitas i utan att lossna.
Mönstret hittade jag här, och det gick snabbt och lätt att sy sköldpaddan. Den är inte överlämnad än eftersom den lilla mottagaren blev sjuk lagom tills vi skulle ses, men vi gör ett nytt försök nästa vecka. Fördelen är att jag hann fotografera sköldpaddan i dagsljus...
När vi ändå är inne på ämnet passar jag på att tipsa om ett annat gratismönster som jag har använt för att sy en bebispresent tidigare; en "patchwork scottie dog". Tyvärr har jag råkat radera bilderna jag tog på hunden jag sydde, men googlar man får man fram massor med exempel. Det är en jättesöt hund sydd i lappteknik; lite mer jobb än sköldpaddan men också en mysig present!
Sköldpaddan är sydd av återbrukat bomullstyg och stoppad med (ej återbrukad) syntetvadd. Båda tygerna kommer från ett och samma påslakan som jag köpt på second hand för länge sedan - ett smidigt sätt att få matchande tyger! Sköldpaddans ben, svans och huvud är fastsydda med många sömmar så att de ska klara av att dras och bitas i utan att lossna.
Mönstret hittade jag här, och det gick snabbt och lätt att sy sköldpaddan. Den är inte överlämnad än eftersom den lilla mottagaren blev sjuk lagom tills vi skulle ses, men vi gör ett nytt försök nästa vecka. Fördelen är att jag hann fotografera sköldpaddan i dagsljus...
När vi ändå är inne på ämnet passar jag på att tipsa om ett annat gratismönster som jag har använt för att sy en bebispresent tidigare; en "patchwork scottie dog". Tyvärr har jag råkat radera bilderna jag tog på hunden jag sydde, men googlar man får man fram massor med exempel. Det är en jättesöt hund sydd i lappteknik; lite mer jobb än sköldpaddan men också en mysig present!
fredag 27 september 2013
En annan sorts återbruk
De senaste veckorna har jag haft en liten pysselsvacka. Det är inget ovanligt; mina intressen tenderar att gå lite i perioder och jag vet att inspirationen brukar komma tillbaka med buller och bång så småningom, men det är lite tråkigt att det händer just som jag har startat en sy- och pysselblogg... Istället för att pyssla har jag ägnat en hel del tid åt ett annat stort intresse den senaste tiden, nämligen att läsa böcker. Jag har i princip alltid en bok på gång, men den senaste tiden har jag haft ett särskilt bra läsflow och hittat flera riktigt bra böcker i rad. Jag köper väldigt sällan böcker utan lånar det mesta på biblioteket, främst för att det är billigast så men också för att det är en mycket trevlig form av återanvändning!
Tidigare i veckan lämnade jag tillbaka ett gäng biblioteksböcker jag läst nyligen, och när jag lade dem på hög såg jag ett tydligt färgtema med höstkänsla. Tillsammans med en blomma från köksfönstret fick jag några höstiga bilder på böckerna!
Eftersom jag jobbar i Stockholm kan jag ta en sväng förbi Stockholms stadsbibliotek då och då, och utbudet där är verkligen något utöver det vanliga. De flesta av de här böckerna är ganska nyutkomna så de kanske inte finns på alla mindre bibliotek (än), men jag har bott på andra ställen tidigare och frekventerat mindre bibliotek så jag vet att det finns många bra sådana också! Så här kommer några tips på trevliga höstböcker att hålla utkik efter vid nästa biblioteksbesök:
Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. En spännande och annorlunda berättelse om andra världskriget ur två unga kvinnors perspektiv; en brittisk agent och en pilot. Boken var riktigt bra ända från början, men allteftersom berättelsen framskred och nya aspekter tillkom lyfte berättelsen ännu mer och den överträffade verkligen mina förväntningar. Rekommenderas varmt!
Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. En trevlig och vardaglig berättelse som kretsar kring två personer; en gymnasietjej och en kille på drygt 20, och deras relation till varandra. Här fick jag precis vad jag väntade mig: en mysig berättelse att sjunka in i under en skön lässtund. Författarna har var för sig skrivit flera romaner tidigare som också kan rekommenderas.
Än finns det hopp av Karin Wahlberg. Den här berättelsen utspelas under några höstmånader ett år på 1950-talet och följer ett stort antal personer som på något sätt har anknytning till ett sjukhus i en småstad. Det tog ett litet tag innan berättelsen kom igång, kanske för att det var många personer att lära sig hålla isär, men efterhand blev jag engagerad i de olika karaktärerna och berättelsen flöt på bra. Nu ser jag fram emot del 2 i den planerade serien.
Kupé nr. 6 av Rosa Liksom. Helt klart bottennappet bland de här fem böckerna. Jag trodde nog redan från början att det inte riktigt var en bok för mig, men den utspelas under en resa längs transsibiriska järnvägen vilket jag var intresserad av att läsa om eftersom min man och jag reste längs transsibiriska järnvägen förra sommaren. Jag tilltalades mest av miljö- och samhällsskildringarna, men fångades inte av själva berättelsen.
The Burning Air av Erin Kelly. En familj träffas som vanligt på sitt lantställe en hösthelg. Yngste sonen har med sig sin nya flickvän, som när resten av familjen ska på utflykt erbjuder sig att passa äldsta dotterns ettåring. När familjen kommer tillbaka är både barnet och barnvakten försvunna... Riktigt spännande och välskrivet! Jag gillar berättelser där små detaljer som nämns i förbifarten i början visar sig ha stor betydelse senare i berättelsen, och så var det här.
De senaste dagarna har min pysselinspiration börjat komma tillbaka, och jag har påbörjat ett nytt projekt som involverar en massa dagstidningar. Det kommer nog ta några dagar till innan jag kan visa resultatet, men så här ser det ut på mitt pysselbord just nu:
Tidigare i veckan lämnade jag tillbaka ett gäng biblioteksböcker jag läst nyligen, och när jag lade dem på hög såg jag ett tydligt färgtema med höstkänsla. Tillsammans med en blomma från köksfönstret fick jag några höstiga bilder på böckerna!
Eftersom jag jobbar i Stockholm kan jag ta en sväng förbi Stockholms stadsbibliotek då och då, och utbudet där är verkligen något utöver det vanliga. De flesta av de här böckerna är ganska nyutkomna så de kanske inte finns på alla mindre bibliotek (än), men jag har bott på andra ställen tidigare och frekventerat mindre bibliotek så jag vet att det finns många bra sådana också! Så här kommer några tips på trevliga höstböcker att hålla utkik efter vid nästa biblioteksbesök:
Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. En spännande och annorlunda berättelse om andra världskriget ur två unga kvinnors perspektiv; en brittisk agent och en pilot. Boken var riktigt bra ända från början, men allteftersom berättelsen framskred och nya aspekter tillkom lyfte berättelsen ännu mer och den överträffade verkligen mina förväntningar. Rekommenderas varmt!
Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. En trevlig och vardaglig berättelse som kretsar kring två personer; en gymnasietjej och en kille på drygt 20, och deras relation till varandra. Här fick jag precis vad jag väntade mig: en mysig berättelse att sjunka in i under en skön lässtund. Författarna har var för sig skrivit flera romaner tidigare som också kan rekommenderas.
Än finns det hopp av Karin Wahlberg. Den här berättelsen utspelas under några höstmånader ett år på 1950-talet och följer ett stort antal personer som på något sätt har anknytning till ett sjukhus i en småstad. Det tog ett litet tag innan berättelsen kom igång, kanske för att det var många personer att lära sig hålla isär, men efterhand blev jag engagerad i de olika karaktärerna och berättelsen flöt på bra. Nu ser jag fram emot del 2 i den planerade serien.
Kupé nr. 6 av Rosa Liksom. Helt klart bottennappet bland de här fem böckerna. Jag trodde nog redan från början att det inte riktigt var en bok för mig, men den utspelas under en resa längs transsibiriska järnvägen vilket jag var intresserad av att läsa om eftersom min man och jag reste längs transsibiriska järnvägen förra sommaren. Jag tilltalades mest av miljö- och samhällsskildringarna, men fångades inte av själva berättelsen.
The Burning Air av Erin Kelly. En familj träffas som vanligt på sitt lantställe en hösthelg. Yngste sonen har med sig sin nya flickvän, som när resten av familjen ska på utflykt erbjuder sig att passa äldsta dotterns ettåring. När familjen kommer tillbaka är både barnet och barnvakten försvunna... Riktigt spännande och välskrivet! Jag gillar berättelser där små detaljer som nämns i förbifarten i början visar sig ha stor betydelse senare i berättelsen, och så var det här.
De senaste dagarna har min pysselinspiration börjat komma tillbaka, och jag har påbörjat ett nytt projekt som involverar en massa dagstidningar. Det kommer nog ta några dagar till innan jag kan visa resultatet, men så här ser det ut på mitt pysselbord just nu:
onsdag 25 september 2013
Ett tidigt alster
Jag började sy på allvar hösten för fyra år sedan, och det första lite mer välarbetade jag sydde var den här kjolen. Tyget kommer från två örngott som jag hittade på second hand. Mönstret är från en Allt om Handarbete-tidning som jag lånade på biblioteket, och kjolen består av åtta våder, linning och blixtlås (plus foder som är sytt på samma sätt). De flesta sömsmånerna är nedstickade, och kjolen är fållad med tvillingnål. Fört mig som nybörjare var det ganska avancerat, men det blev bra och jag blev nöjd!
Jag använder inte kjol särskilt ofta, nästan bara på kalas, så det får ses som ett gott betyg att jag har använt den här kjolen vid flera tillfällen. Bland annat fick den vara med på brunchen som vi hade dagen efter mitt och min mans bröllop, och på min svärfars sextioårskalas.
torsdag 19 september 2013
Fler jeans-alster
Jag tänkte visa några saker som jag sydde av jeanstyg innan jag startade bloggen. Anledningen till att jag började samla på gamla jeans från första början var att jag ville sy en jeansfilt. Min mamma sydde ett par filtar av avlagda jeans när jag var liten, och dem har vi använt flitigt. Den första jeansfilten hann inte bli riktigt klar förrän den fick ett annat användningsområde, vilket jag visar längre ner i det här inlägget. Filt nummer två däremot har förblivit en filt, och den har varit med på några picknickar nu och fungerar bra!
Filten är sydd av 15 "block" med långsmala remsor emellan, och är 92 cm bred och 157 cm lång. Den är sydd i ett lager, vilket innebär att sömsmånerna är synliga på baksidan, och med den här varianten av lappteknik blir det många sömmar! Kanske inte världens snyggaste, men som jag brukar säga, det är ju på baksidan så det syns inte så mycket :)
En stor del av mitt jeansförråd har jag fått av min svärmor, som har kommit med hela kassar med trasiga jeans vid flera tillfällen. Förra julen fick hon tillbaka en del av det hon gett mig, men nu i förädlad form - en jeanskudde! Den blev mycket uppskattad; nästa gång vi besökte svärföräldrarna sa min svärmor till mig: "Kom så ska du få se något fint!" och så visade hon mig jeanskudden där den låg på hedersplats i soffan.
Till sist vill jag visa vad det blev av den första jeansfilten jag sydde. Jag hade fastnat inför det tråkiga momentet att fålla filten, och i ungefär samma veva tyckte min man att vi borde skaffa ett bättre överdrag till vår kökssoffa. Han föreslog då att vi skulle prova om det som skulle bli en jeansfilt kunde passa, och det gjorde det i stort sett. Det enda jag behövde göra var att sy på ett par extra remsor så att tyget gick omlott på undersidan av dynan, och sy fast ett par bitar som passade på dynans kortsidor.
Filten är sydd av 15 "block" med långsmala remsor emellan, och är 92 cm bred och 157 cm lång. Den är sydd i ett lager, vilket innebär att sömsmånerna är synliga på baksidan, och med den här varianten av lappteknik blir det många sömmar! Kanske inte världens snyggaste, men som jag brukar säga, det är ju på baksidan så det syns inte så mycket :)
En stor del av mitt jeansförråd har jag fått av min svärmor, som har kommit med hela kassar med trasiga jeans vid flera tillfällen. Förra julen fick hon tillbaka en del av det hon gett mig, men nu i förädlad form - en jeanskudde! Den blev mycket uppskattad; nästa gång vi besökte svärföräldrarna sa min svärmor till mig: "Kom så ska du få se något fint!" och så visade hon mig jeanskudden där den låg på hedersplats i soffan.
Till sist vill jag visa vad det blev av den första jeansfilten jag sydde. Jag hade fastnat inför det tråkiga momentet att fålla filten, och i ungefär samma veva tyckte min man att vi borde skaffa ett bättre överdrag till vår kökssoffa. Han föreslog då att vi skulle prova om det som skulle bli en jeansfilt kunde passa, och det gjorde det i stort sett. Det enda jag behövde göra var att sy på ett par extra remsor så att tyget gick omlott på undersidan av dynan, och sy fast ett par bitar som passade på dynans kortsidor.
Etiketter:
jeans,
kuddfodral,
lappteknik,
lapptäcke,
sömnad
fredag 13 september 2013
Flamsingo
Jag började virka amigurumi (små söta djur) när jag fick boken Virka amigurumi som är skriven av Mia Bengtsson. När jag var hemma hos mina föräldrar för ett par helger sedan fotograferade jag mina första amigurumi-alster, men jag fick inte till någon bra bild så jag väntar med att visa dem. Istället kommer här bilder på en "flamsingo" virkad efter ett mönster från uppföljaren till redan nämnda bok, Virka roliga amigurumis.
Min mamma fick flamsingon i julklapp för ett par år sedan. Den är virkad av garnet Freja från Svarta Fåret, helt nyköpt garn, inget återbruk där inte... Ögonen är köpta på Panduro och fastlimmade med hobbylim, men ett har trillat av så det är därför bilderna är tagna från samma håll. Inuti benen och halsen är det ståltråd för att de ska klara av att hålla uppe tyngden.
Flamsingon ser ut att trivas i sällskap av de fina rosavita blommorna, men till vardags bor den inomhus :)
Min mamma fick flamsingon i julklapp för ett par år sedan. Den är virkad av garnet Freja från Svarta Fåret, helt nyköpt garn, inget återbruk där inte... Ögonen är köpta på Panduro och fastlimmade med hobbylim, men ett har trillat av så det är därför bilderna är tagna från samma håll. Inuti benen och halsen är det ståltråd för att de ska klara av att hålla uppe tyngden.
Flamsingon ser ut att trivas i sällskap av de fina rosavita blommorna, men till vardags bor den inomhus :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










